När man har ett mål som man vill nå måste man inse att det kommer komma hinder på vägen, du kommer att misslyckas, kanske inte bara en gång, utan tio gånger. Du måste misslyckas för att lyckas. Du måste låta dig själv misslyckas. Det är inte målet som är det viktiga utan det är resan dit. Du kommer bli starkare av resan. Skalet måste gå sönder innan fågeln kan flyga.

Ett leende får en alltid att må lite bättre även om man egentligen inte mår så bra

För mig är det viktigt att ha förmågan att kunna ta sig tid till sina nära och kära. Även om du har ett stort lass med plugg eller jobb som måste göras så måste du kunna lägga det åt sidan för ett tag och bara vara med dom som betyder något. Det kommer göra både dig och din omgivning gladare. Det är inte bra för din hälsa att gräva ner dig och gömma dig.

Världens bästa!

Är kvar i Uppsala. Blir kvar här hela dagen innan jag åker hem till mitt igen!

Solen skiner ute och just nu vill jag inget mer än att sommaren ska komma. Vill hem till Varberg, umgås med mina vänner och hänga på jobbet.

Skriver senare om jag kommer på något intressant att skriva om, har för ont i huvudet och halsen för att tänka just nu.

Någon vecka gammal bild

Förlorade - men lika glad för det är jag

Drar och bowlar med bror, kusiner och morbror.

Vad betyder det att vara vuxen? Blir man vuxen efter en viss ålder, typ 18?

Jag är 20 år, ibland skulle jag kvalificera mig själv som vuxen medans jag ibland räknar mig själv som barn. För mig är man vuxen när man har erfarenhet och kunskap nog att klara sig själv, sin ekonomi och klara att ta hand om en familj.

Jag har inte bott hemma på heltid sen jag var 16 år, jag kan ta hand om mig själv. Men vet jag alltid vad som är bäst för mig själv? Jag skulle svara nej på den frågan. Men är det verkligen någon människa som alltid vet vad som är 100% rätt för sig själva? Jag är tveksam till svaret faktiskt.

Trots att jag är 20 år, inte bott hemma sen högstadiet, pluggar på universitetet och betalar min egen hyra och mat är jag inte riktigt vuxen. Jag skulle vilja säga att man är vuxen när man tar klivet ut och erkänner sig själv som vuxen.

Fy vad flum det blev, men jag sitter på tåget mot Uppsala, mätt som jag vet inte vad och så kissnödig att jag skulle kunna spricka. Ska iaf träffa min mamma som är i Uppsala innan hon åker till Dubai imorgon. För min mamma kommer jag alltid att vara ett barn, jag trivs som barn.

Med återkoppling till gårdagens kvällsfrustation vill jag skriva lite om förväntningar och krav.

Det är svårt att varje dag gå ut och vara sig själv för så fort man öppnar dörren blir man påflugen av förväntningar. Det förväntas av dig att du ska se glad ut, tänk om du inte är glad. Det förväntas av dig att du ska göra något mer av ditt liv, tänk så vill du inte göra något mer. När man inte vill nå upp till förväntningarna är det stor risk att man inte mår bra över sig själv, man känner sig inte bra nog, man vill vara någon annan. Det är inte bara andra människor i din omgivning som förväntar sig saker, det är samhället i stort. När du går i nian, du är 15-16 år, förväntas det av dig att du ska ha någon hum om vad du vill göra i ditt liv, du ska välja till gymnasiet. Ska du gå ett yrkesprogram eller vill du senare plugga vidare så du nu ska välja ett studieförberedande program. Många 15-16 åringar är inte redo för att ta ett sånt beslut om sin framtid och förväntningarna om att man ska göra det skapar stress.

Förväntningarna utifrån gör att man har förväntningar och ställer krav på sig själv. Vad ska man göra om man vet vad man vill men inte har ork eller kraft nog. Man blir stressad igen.

Stress skapar stress och det har jag fått känna på många gånger. Många gånger har förväntningarna utifrån gjort att jag ställt för höga krav på mig själv. Visst, jag läser juristprogrammet i Stockholm, precis som jag ville. Men vägen hit har inte varit lätt. Har mått riktigt dåligt många gånger och i många fall är det inte värt det.

Oj, nu ska jag hoppa av tunnelbanan.

Jag har fått en dålig vana... Snoozeknappen tycks alltid dyka upp under mitt finger när jag ska stänga av larmet för att gå upp.. Tur att jag är snabb på morgonen och klarar mig utan frukost haha, inte bra Therese!!

Snart dags för skola. Lunchdejt med Sara är planerad idag. Sen blir det kungliga biblioteket och analysera konkurrerande skadeorsaker. Wieeeee.

Puss och godmorgon.

Att vara sig själv borde vara det enklaste som finns, det är liksom bara att vara liksom.. Eller? Att vara sig själv är för många väldigt svårt, så även för mig. Det ställs så många krav på vem man ska vara, hur man ska se ut och vad man ska sträva efter i livet. Varför ska det vara så egentligen?? Blir arg och frustrerad när jag tänker på det. Varför kan man inte bara tänka på sitt eget och låta folk vara som dom vill. Jag ska inte behöva tänka på hur jag framstår som människa när jag går utanför dörren på morgonen. Jag vill vara mig själv, jag vill vara Therese. Jag försöker vara Therese. Men varje dag finns ändå känslan där, känslan av att man inte räcker till, känslan av att man inte är bra nog! Det ska inte vara så. Vill jag sminka mig, ska jag göra det för min egen skull. Vill jag gå ner i vikt, ska jag göra det för min egen skull. Inte för någon annans.

Aja, det var lite av mina tankar iaf. Just nu ligger jag i sängen och kollar på Alvin och gänget, barnfilmer är det nästa jag vet. Att vara barnslig är det bästa jag vet. Ska väl sova snart. Ny dag imorgon. Och då ska jag komma ett steg närmare till att vara mig själv till 100%. Godnatt.