Jag har bott i Stockholm nu i ungefär 1,5 år. Och det är otroligt hur ensam man kan känna sig ibland. Innan jag flyttade hit bodde jag på internat och hade alltid folk runt omkring mig. Ibland blev det för mycket så man låste in sig på sitt rum ensam. Då var det skönt att vara ensam. Men nu, nu mår jag bara dåligt av att vara ensam. Tankarna flyr iväg till ställen där de inte borde vara. Händelser som man velat förtränga, eller iallafall lägga bakom sig för en stund, kommer tillbaka. Det är tufft.

 

Jag är en människa som lätt hamnar i sjuka tankemönster. Och när jag gör det och sen verkligheten slår tillbaka så raseras allt. Fasaden jag har byggt upp för att hålla mig stark rasar ihop. Och det kan vara minsta lilla saken som får mig att bryta ihop. Men jag tillåter mig själv att gråta. Det är viktigt att gråta. Jag vet att även om jag gråter så kommer jag alltid att komma till den stunden då jag kommer på mig själv med att le igen. 

 

De tankar som snurrar i mitt huvud just nu, de tankar som får mig att bryta ihop lite smått just nu är tankarna på att jag saknar mina föräldrar väldigt mycket. Min familj är de viktigaste människorna i mitt liv och jag vet inte hur jag skulle hantera det om något hände med de människorna som jag bryr mig mest om i hela världen. Usch, vill inte ens tänka tanken. Andra tankar som snurrar runt är att det ibland, som till exempel under senaste veckan, känns som om mina bästa vänner och jag glider ifrån varandra. Det är svårt att hålla ihop vänskap när man bor 60 mil ifrån varandra. Det är svårt att ha kontakt hela tiden och lika mycket under en lång period. Det gör mig väldigt ledsen. De är fortfarande några av de bästa jag har i mitt liv. Men vi kanske har tagit olika vägar nu? Vi kanske har växt ifrån varandra och glidit isär. Vi kanske inte ser på livet likadant längre... Det är svårt. Det är tufft. Men jag vet att det kommer bli bra, det måste bli bra. 

Om man är född i Sverige och har svenskt medborgarskap.. är man inte svensk då? Är man inte svensk då trots att man har föräldrar som inte är födda i Sverige? Jag tror att många skulle svara nej på den frågan. Andra skulle dock svara ja, vissa skulle kanske också säga att, även om man inte är född i Sverige, men har svenskt medborgarskap, så är man svensk. Men min fråga är, är verkligen ett pass som där står Sverige på så betydande attt det avgör vilken nationalitet du har. Är inte nationalitet en känsla? Är inte det betydande om man själv kallar Sverige sitt hemland eller inte, om man själv ser och känner sig själv som svensk? 

 

För några månader sen lärde vi oss om medborgarskap på en föreläsning. Det jag kommer ihåg från den föreläsning är definitionen av utlänning i svensk rätt. En utlänning är någon utan medborgarskap. Men många har inte den synen. En person som har bott i Sverige i hela sitt liv, pratar flytande svenska, betalar skatt till Sverige kommer fortfarande, av många, bli kallad utlänning bara för denne har utländska föräldrar, ett utlandsklingande efternamn, svart hår och mörka ögon. 

 

När ska vi sluta dela upp människor i grupper. Kan vi inte ses som en enhet? Vi är människor. Kan vi inte sluta att se skillnad på varandra. Spelar det verkligen så stor roll vart vi är födda, vart våra föräldrar är födda, vart våra barn kommer födas. Strävar inte alla efter samma sak? Att vara lyckliga!

 

 

Den när man vet att det man skriver bara är bullshit. aja, tror att ordbajsa är min grej

 

Såg nyss att Ken Ring ska uppträda på Oscars i Varberg nästa fredag. Nu gråter jag inombords, jag vill dit. Satte mig till och med och kollade tågbiljetter och hyrbil haha. Men hittade inget bra. Och lika bra är väl det, måste ändå plugga, som om jag kommer göra det, men man kan ju alltid låtsas haha. ajja, nu börjar jag .

Överdrivet längesen jag skrev. Men varför inte börja skriva här i bland igen? Har varit inne och kollat på min blogg lite då och då, läst lite gamla inlägg och fått nostalgikänslor, vissa sämre, vissa bättre. 

 

Så... vad händer i mitt liv då? 

Jag är just nu inne på min andra termin på juristprogrammet vid Stockholm universitet. Trivs jag? Ja, det gör jag väl. Men vet att jag inte pluggar tillräckligt och det ger min ångest, men samtidigt har jag aldrig behövt plugga för att uppnå höga resultat, men börjar sakta men säkert inse att det inte kommer hålla i längden, visst, jag har klarat de 3 tentor vi haft med goda resultat. Men snart kommer tentan på kursen jag har nu, och kommer det verkligen sluta lika bra den här gången. Känner att jag måste ta tag i mitt liv...

 

Jag har startat min resa mot en mindre Therese. Och hur går det? Jo, det gick bra till en början, tränade varje dag, åt bra och så vidare. Men mitt liv är som en bergochdalbana. Ena dagen kan jag känna mig på hugget och gå till gymmet och bränna lite kalorier medans jag nästa dag frossar med chips, glass och godis. Allt beror väl i slutändan på att jag inte har någon struktur i mitt liv. Jag har inga fasta tider då jag är på universitetet, vilket i sin tur leder till att jag inte har någon ordentlig "dagordning".

 

Men ska verkligen försöka ta tag i mitt liv nu. Inte långt kvar tills jag åker hem till Varberg i sommaren. Och då vill jag ha något att visa upp. Jag vill visa att jag är en stark, självständig person som skiter i vad folk tycker om mig. Jag vill visa att jag lever mitt egna liv och att jag är nöjd och stolt över den jag är och vad jag åstadkommit. 

 

Hörde en låt som mina kusiner lyssnade på igår och nu är jag fast haha!

 

 

Efter två föreläsningar var det bara till att åka hem och börja fixa sig. Bestämde mig typ för två timmar sedan att jag drar på cocktailfesten på universitetet iallafall. Hade hela tiden gått med inställningen om jag att jag inte skulle dig, men jag lät mig övertalas. Så snabb som jag är, sitter jag nu helt klar och väntar på att tiden ska gå. 16.47 tar jag pendeln in till T-centralen för att sen åka vidare till förfesten. Spännande. Vi hörs imorgon antar jag :P

. Jag är fast. Varför har jag inte tittat på Desperate Housewives tidigare? Varför ska jag börja kolla på det när jag inte ahr tid för serier. måste ju plugga som fan nu.. fan .. fan .. fan.. nu ska jag fortsätta kolla klart på avsnitt 7. Sen blir det pluggning och tvättning. Puss

Sitter här med nya datorn och borde egentligen sitta med lagboken och allmän avtalsrätt istället. Men jag orkar verkligen inte. Har uppgifter som måste göras till måndag, tisdag och onsdag. Men för börja med några i taget och köra igång på riktigt imorgon. JAG LOVAR! 

 

Istället för att ägna mig åt att plugga har jag kollat första avsnittet av en serie som jag tidigare vägrat att kolla på. Men vad gör man inte för att slippa plugga? Serien är Desperate Housewives och första avsnittet var väl helt okej, får se om det blir bättre. Så det är vad jag ska göra nu, titta på avsnitt 2 haha! 

 

Det var ett jävla tag sen men jag tänkte att jag kanske skulle försöka att börja blogga igen!

 

VAd har hänt sedan senast då? 

Det minns jag inte haha. men en sak minns jag och det är att jag har tagit studenten. jävligt skoj men samtidigt lite tråkigt. att jag tog studenten innebar ju också att jag flyttade ifrån Båstad. Just nu sitter jag faktikt i Solna, Stockholm. Detta för att jag har börjat plugga juridik här på Stockholms universitet. spännande va? Jag trodde aldrig att jag skulle komma in. men så blev det till sist efter en lång sommar med massa olika besked men jag hamnade slutligen i stockholm som sagt. 

 

detta inlägg blev väldigt flummigt märker jag men vad fan. har en ny dator och är inte riktigt inne i grejen än.. men det kommer. 

 

puss så länge