.... känns som om allt kommer att rasa snart. känns som om allt faller ihop till en stor jävla hög med ett damm moln runt sig efter som det rasat så snabbt. kan inte förstå hur man kan gå från ha lyckats ta sig högst upp på livets berg till att stå på kanten på berget och snart bara ramla ner snabbt till botten igen. livet e som en jävla berg o dalbana. upp ner upp ner.  efter ett tag känns det som om man inte har någon kraft i sig och klättra upp igen . så känns det just nu, jag kommer att ramla och inte komma upp igen. alla gör det så svårt för en att stanna där uppe på toppen. det händer alltid något som gör att man kommer närmare och närmare fallet ner. minsta lilla sak kommer göra att jag ramlar och vet inte om jag kommer tillbaka till livet på toppen.. men man kan ju alltid hoppas. allt samlas i min kropp som en stoor jävla klump som vägrar att försvinna och snart sprängs den . saker samlas på en hög som växer och växer. det e den klumpen som driver mig närmare fallet.  .......................................................... det som står här är kanske bara tomma ord för er men inte för mig.

Puss och tack till dom som håller i mig så jag inte ramlar