Jag hatar när människor söker efter uppmärksamhet, när man gör allt för att verkligen synas, visa att man existera. Jag är den typen av människa som helst håller mig i bakgrunden, vill inte synas som den personen som alltid är med när det händer. Men när jag helt plötsligt inte finns där, när jag blir osynlig har något gått snett. Det måste det ju ha gjort. Jag finns ju, jag sitter ju här. Jag orkar inte med att alla bara ser förbi mig, det är så det känns just nu, som att jag är osynlig.