Tiden går fort och jag hinner inte med. I måndags kväll fick jag åka från Båstad till Varberg för min kropp spelade mig ett spratt. Jag blev yr och illamående och hade svårt att andas. Efter två dagar hemma i Varberg och vilandes kändes det bra igen. Fick antagligen ett stress sammanbrott blandat med ångest för att jag har sådan stor press på mig själv när det gäller allt!

Nu ska jag snart ner till stan och träffa en viss person :) trevligt!
Ikväll blir det utgång antagligen! :D ser fram emot en dunder lördag!

I'm so fucking tired of being broken!

Idag fick jag frågan varför jag är så bitter och så nere, min roomie ser alltid sånt på mig, även om jag försöker to put my happy face on. Det jobbiga är att verkligen förklara varför jag är down, för jag vet inte själv. Jag har världens bästa familj och släkt, även om "helvetet brakar loss" ibland, ganska ofta, jag är världens bästa vänner, även fast jag känner mig ensam.

Känner att det här är en riktigt bitter blogg. Men jag skiter fullständigt i om ni tycker att den är tråkig att läsa. För den här bloggen är till för mig, inte för er. Och jag tycker det är sjukt skönt att skriva av mig!

Welcome to the world where being your self isn't enough

Att vara sig själv borde vara det lättaste som finns. Ändå känns det som om det är det svåraste för mig just nu. Kanske är det för att det finns så få personer som jag känner att jag kan lita på till 100%. Känns som om jag bara har en person jag verkligen kan lita på och det är världens bästa kusin Natalie, kanske är det för att hon förstår mig, vi tänker typ likadant! Sen finns det dom personerna jag känner att jag kan lite på till typ 95% och det antar jag är bra men det känns ändå inte helt tryggt!

Var dig själv, även om det är svårt, försök. Du får inte ut något av att låtsas vara någon annan!

Varför är det så svårt att släppa taget?
Varför ska man alltid dras till fel människor?
Varför är det så svårt att uppskatta det man har?
Varför fastnar man i gårdagen istället för att gå vidare?
Varför är du i mina tankar?
Varför kan man inte välja vem man faller för?
Varför faller man för dom som man inte borde falla för?
Och varför finns det så jävla många idioter?

Ganska sjukt att det bara är 1 månad och 11 dagar kvar tills jag får lov igen, denna gången i 3 hela veckor!! Under de dagarna som i kvar i skolan kommer två veckor bestå av att sätta upp musikalen Grease med klassen. Kommer nog bli awesome ;).
Idag har jag jobbat järnet med mitt projektarbete, känns bra nu. Om 2 timmar kommer Emma hit, sen åker vi ut till Ida och förfestar lite, sedan blir det utgång! Idag är en bra dag, än så länge!

Glad, down, glad, down, glad, down .. Jag orkar inte att mitt humör svänger som fan, ibland känns det som om jag lever på toppen medans det nästa stund känns som om jag kommer stanna på botten riktigt länge. Men va fan, på med låtsats leendet så kör vi!

Låt mig göra mina egna misstag, snälla!

När jag blir stor ska jag vara precis som du!

Tror jag går och lägger mig och soveeeer!

Pfft! Så mycket lättare sagt än gjort!

Idag känner jag för att bara sticka någonstans, helt själv, och bara vara.
Idag känner jag för att sitta på en klippa och se ut över havet.
Idag känner jag för att försvinna ett tag.
Idag skulle vara en bra dag!

Vaknade för inte så länge sedan, har precis ätit frukost. 13.40 blir det körlektion och sedan ut till getterön för att jobba med mitt projektarbete. Wiiiiie.

Jag ska låta folk höra av sig till mig, jag orkar inte känna att det bara är jag som bryr mig, nu sätts ni på prov!

Vet inte varför jag fick den känslan och vet inte varför jag nu känner mig sviken. Det fanns ju inget där, eller gjorde det det? Hatar att känna så här och på något sätt hatar jag dig, om det ens är möjligt? Varför kändes det som om allt var perfekt och varför ändrades det så fort? Så många frågor men samtidigt så få svar ...

Att ge någon utrymme tror jag är viktigt, jag själv är dock inte så bra på det men det är något jag själv tycker att jag bör förbättra. Att vara på en människa för mycket kan aldrig vara bra, det är självklart att han/hon då någon gång kommer att tröttna. Jag vet att jag skulle göra det iallafall.
Men det är svårt, det är svårt att låta människor som man bryr sig om vara. Men vill prata med dom och man vill att de ska prata med en själv.

Dagens lärdom: bli aldrig för taggad på något och ha aldrig för höga förväntningar, du lär bara bli besviken, det blev jag iallafall ...

Jag klättrar sakta men säkert uppåt, tror jag..

Att det är den 1 november är bara sjukt.. Känns som om det var igår som vi började skolan igen efter sommarlovet. Men jag antar att det är ett gott tecken att tiden går fort, eller?

Nu måste jag sova.. Om jag kan sluta läsa det senaste kapitlet..

Och det värsta är att jag aldrig kommer få veta ..

Tiden bara försvinner ifrån mig. Snart är det jullov, sen bara en termin kvar till studenten. Studenten som kommer med massa frågor. Vad händer på balen? Vart ska man fira sin student? Med vilka? Sen den största frågan, vad händer efter studenten.

Kom precis hem efter att kollat skräckfilm med Jack och Linus. Imorgon (idag) blir det mys med massa olika människor.