I'm so fucking tired of being broken!

Idag fick jag frågan varför jag är så bitter och så nere, min roomie ser alltid sånt på mig, även om jag försöker to put my happy face on. Det jobbiga är att verkligen förklara varför jag är down, för jag vet inte själv. Jag har världens bästa familj och släkt, även om "helvetet brakar loss" ibland, ganska ofta, jag är världens bästa vänner, även fast jag känner mig ensam.

Känner att det här är en riktigt bitter blogg. Men jag skiter fullständigt i om ni tycker att den är tråkig att läsa. För den här bloggen är till för mig, inte för er. Och jag tycker det är sjukt skönt att skriva av mig!

Welcome to the world where being your self isn't enough

Att vara sig själv borde vara det lättaste som finns. Ändå känns det som om det är det svåraste för mig just nu. Kanske är det för att det finns så få personer som jag känner att jag kan lita på till 100%. Känns som om jag bara har en person jag verkligen kan lita på och det är världens bästa kusin Natalie, kanske är det för att hon förstår mig, vi tänker typ likadant! Sen finns det dom personerna jag känner att jag kan lite på till typ 95% och det antar jag är bra men det känns ändå inte helt tryggt!

Var dig själv, även om det är svårt, försök. Du får inte ut något av att låtsas vara någon annan!

Varför är det så svårt att släppa taget?
Varför ska man alltid dras till fel människor?
Varför är det så svårt att uppskatta det man har?
Varför fastnar man i gårdagen istället för att gå vidare?
Varför är du i mina tankar?
Varför kan man inte välja vem man faller för?
Varför faller man för dom som man inte borde falla för?
Och varför finns det så jävla många idioter?

Ganska sjukt att det bara är 1 månad och 11 dagar kvar tills jag får lov igen, denna gången i 3 hela veckor!! Under de dagarna som i kvar i skolan kommer två veckor bestå av att sätta upp musikalen Grease med klassen. Kommer nog bli awesome ;).
Idag har jag jobbat järnet med mitt projektarbete, känns bra nu. Om 2 timmar kommer Emma hit, sen åker vi ut till Ida och förfestar lite, sedan blir det utgång! Idag är en bra dag, än så länge!

Glad, down, glad, down, glad, down .. Jag orkar inte att mitt humör svänger som fan, ibland känns det som om jag lever på toppen medans det nästa stund känns som om jag kommer stanna på botten riktigt länge. Men va fan, på med låtsats leendet så kör vi!

Låt mig göra mina egna misstag, snälla!

När jag blir stor ska jag vara precis som du!

Tror jag går och lägger mig och soveeeer!

Pfft! Så mycket lättare sagt än gjort!

Idag känner jag för att bara sticka någonstans, helt själv, och bara vara.
Idag känner jag för att sitta på en klippa och se ut över havet.
Idag känner jag för att försvinna ett tag.
Idag skulle vara en bra dag!

Vaknade för inte så länge sedan, har precis ätit frukost. 13.40 blir det körlektion och sedan ut till getterön för att jobba med mitt projektarbete. Wiiiiie.

Jag ska låta folk höra av sig till mig, jag orkar inte känna att det bara är jag som bryr mig, nu sätts ni på prov!

Vet inte varför jag fick den känslan och vet inte varför jag nu känner mig sviken. Det fanns ju inget där, eller gjorde det det? Hatar att känna så här och på något sätt hatar jag dig, om det ens är möjligt? Varför kändes det som om allt var perfekt och varför ändrades det så fort? Så många frågor men samtidigt så få svar ...